#representation, 2 veckor senare.

Mer Barnkultur är en liten förening som vill verka för representation, vårt fokus är framförallt barnlitteratur och barnkultur. Det är långt ifrån enkelt att hitta bra och goda exempel som varken är exotifierande eller stereotypa inom litteratur, det blir så tydligt. Så för några veckor sedan ville jag tipsa om inkluderande filmer.

Min utgångspunkt var svenskproducerade program som skildrade svenskar med afrikansk bakgrund på ett naturligt och inkluderande sätt, i en svensk kontext, där barnen/ungdomarna har en huvud- eller biroll. Det var också viktigt att det som recenserades även skildrade och skapade positiv igenkänning och inspirerade. Wendy Francis formulerade det tydligt i hennes inlägg:Liknade du någon barnbokskaraktär som liten?

MeRBarnkultur2

Så jag började fråga vänner, bekanta och följare på vår facebooksida. Jag ville att de skulle dela med sig av tips från deras barndom, dela med sig av det de läste eller såg på TV där de som barn kände igen sig i? Sen svara på frågan om de skulle de läsa/visa samma sak för sina barn idag?

Det visade sig vara stört omöjligt att hitta goda exempel.

Ett 30-tal personer tillfrågades. Förvånansvärt många sa att de inte hade några tips eller meddelade att de tyvärr inte hittade något som uppfyllde kraven på positiv igenkänning med representation som de ville dela med sig. 60% sa att de inte hade något att tipsa eller att recensera som uppfyllde kraven.

Det är anmärkningsvärt att det är så. Flera svarade att när de som barn hittade böcker var de ofta stereotypa. En av de tillfrågade berättade om hur pinsamt det var när en lärare hänvisade hen till ”Tintin i Kongo”. Händelsen ledde till mobbning och skolk tills det att läsperioden var över. Jag inser att det är en het potatis.

Hen har nu blivit stor och hälsar att det inte blir någon recension denna gång och förstår inte varför en handfull personer envisas med att kräva att barn ska utsättas för samma rasistiska barnböcker såhär 25 år senare. Har de, likt jag, som växte upp i Sverige utan representation tröttnat och vill skapa bättre förutsättningar för de yngre generationerna?

Igår kunde man läsa Mikael Delin i DN som citerar Olle Widhe: ” – Det finns stora likheter mellan dagens barnboksdebatter och de tidigare. Det handlar i stor utsträckning om att man inte tror att barnen kan hantera det som står i böckerna.” Jag menar att barn inte hanterar dem. Eftersom så få svenskar med utländskbakgrund synliggörs i barnböcker och de få bilder som finns är oftast stereotypa så är det skadligt.

Under två veckor fick vi ändå in hela 11 recensioner och tips. Dessa bör alla läsa, de är samlade via länken: #representation. Vi fick bredda för att kunna få representation, utöver böcker, inkluderade vi även film, serier och musik. Det var dock tydligt att de alla hade något gemensamt, de var alla översätta böcker eller så var serierna från USA eller Kanada. Det enda svenska tipset visade sig vara inlägget om det legendariska hiphop gruppen från norra Botkyrka – Latin Kings.

Så ja, mitt i Herbelin eller Jan Lööf och lanseringen av helsvarta magasinet KRULL kan man bara konstatera att #representation i barnlitteratur, på våra arbetsplatser och i samhället i stort måste tas på största allvar. Vi måste spegla hela den svenska befolkningen, respektfullt.

Särskilt tack till er som vågade och orkade skriva och dela med er, det betyder mycket!

Stort tack: Wendy Francis, Jabou Foon, Daniela Costa-Hofverberg, Catrine Lundell, Emily Joof, Khoudia Mabye, Sauda Luzze, Hawa Sanneh, Ihsan KelleciogluDeborah Mohlund och Viktoria Nguema.

/Maureen, MeR Barnkultur.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s