Ihsan funderar kring #representation på 90-talet

Förra veckan inleddes temat representation, vi bjöd in vänner och följare att dela med sig av sina bästa tips på inkluderande och representativ litteratur. Vi fick in så många intressanta tips, tankar och reflektioner och väljer att fortsätta kring temat även denna vecka.

Dagens recensent Ihsan Kellecioglu, engagerad i barn- och ungdomsfrågor, debattör, brinner för mångfaldsfrågor och finns till vardags på Rädda Barnen. Idag delar han med sig av sina tankar och reflektioner kring frågan: ”Finns det barnböcker eller filmer där du som ung kände igen dig och idag skulle vilja läsa för dina barn?

Alla som bidragit med tips och representation har alla fått samma frågor:  Har du utländsk bakgrund och har växt upp i Sverige? Finns det barnböcker eller filmer där du som ung kände igen dig och idag skulle vilja läsa för dina barn? Mer om bakgrunden i inlägget om representation.

Vad heter boken/filmen/serien?
Jag har tänkt och tänkt men kommer tyvärr inte på någon bok eller film som hade ett mångfaldsperspektiv när jag växte upp. 

Någon reflektion när du fick frågan?
Det fanns helt enkelt ingen karaktär som jag kunde identifiera mig med som en person med utländsk bakgrund.

Jag minns att jag läste och gillade Berts dagböcker och Sune böckerna men då kunde jag nog identifiera mig mer som kille i de böckerna. Jag kände inte igen mig i familj porträtteringen eller i karaktärernas livssituation, men däremot kunde jag identifiera mig som kille med liknande tankar och funderingar om tjejer, om ens egen kropp och kompisar.

Jag minns att Latin Kings (1994), när jag var 14 år, var det första kulturella inslaget i TheLatinKingsSverige som jag kände talade till mig på ett annat sätt. Jag brukar säga att Latin Kings var det första kulturella inslaget som gav mig en identitetsmarkör – en identitet som gjorde mig till något annat än turk eller svensk.

Latin Kings visade mig det jag känt men inte kunnat sätta fingret på, dvs. min olikhet gentemot mina föräldrars turkiska ursprung som jag inte var helt 100 % i linje med och till det Sverige som inte alltid var mottaglig till mig som ”svensk”. Jag blev helt enkelt en stolt ”svartskalle” 1994.

Nästa inlägg på temat representation publiceras 26/5, då får vi vårt sista inlägg från Deborah, den enda personen som kunnat hitta en bok från barndomen på svenska med representation.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s